Norra Padjelanta och Gränsleden
Miehtjerjávrre - Ruonasvágge
Dag 5 - (7:e september)
Strax efter soluppgången var himlen helt molnfri och temperaturen endast 0 grader. För ovanlighetens skull var det även helt vindstilla – inte en krusning på sjön. Jag ville göra ett kort besök till Miehtjervárásj innan jag gick vidare och då skulle även kondensen i tältet hinna torka. Jag gick inte upp på de högsta delarna i väster, utan nöjde mig med att få utsikt mot Njoammeljávrre.
Karta dag 5.
Vy mot Njoammeljávrre från östra delen av Miehtjervárásj.
Man möts av ett intressant klipplandskap där man skulle kunna gå en hel dag på runda klipphällar och upptäcka nya saker. Fascinerande.
Klipplandskap på östra Miehtjervárásj.
Återvänder till tältet och packar ihop. Går längs Miehtjerjávrres norra sida. Känns lite overkligt att en kristallklar men mild höstdag kunna gå genom detta intressanta landskap – nästan så att man nyper sig i armen för att se om man drömmer. Fotograferar en vacker blomma som visar sig vara den relativt sällsynta klippveronikan. Den Virtuella Floran säger detta:
Klippveronika är en fjällväxt som förekommer sällsynt från Härjedalen till Pite Lappmark, mindre allmänt längre norrut.
Utsikt mot Miehtjervárásj från norra sidan av Miehtjerjávrre.
Klippveronika - Veronica fruticans.
När jag kom fram till Moalkkomjåhkås inlopp till Miehtjerjávrre så förvånades jag över hur mycket mindre vatten det var i jokken, jämfört med en månad tidigare då jag vandrade på andra sidan. Mängden vatten var nog bara 30 % till 40 % av vad det var den 6:e augusti. Jag var förberedd på ett djupare vad och blev glatt överraskad av den lilla ås som bildats vid inloppet. Nu blev vadet aldrig mer än knädjupt. Vadet består av tre delar på cirka 42 m, 13 m och 3 m vardera. Såg tecken på att renar legat på de små öarna man passerar, så även renarna tycks anse detta vara en bra vadplats.
Två år senare försökte jag åter vada här, men då i början av juli. Vattenståndet i sjön var då så högt att stenarna vid inloppet låg under vatten och vadstället var i princip en del av sjön. Vadet blev då för djupt och jag korsade i stället jokken en bit uppströms där den var 75 meter bred.
Den första delen av vadet är 42 m brett och här flyter det mesta av vattnet.
På västra sidan av vadstället växte fjällnejlika, fjällgentiana och andra fjällväxter.
Efter vadet passade jag på att ta ett snabbt dopp i sjön i det fina vädret, och åt sedan lunch. Fortsatte längs den vackra Moalkkomjåhkå som har en botten av kalksten på flera ställen. Kom så småningom till dess början - där Sjnasjkasjåhkå och Slahpejåhkå rinner ihop vid gränsen. Följer Sjnasjkasjåhkå uppströms en km in i Norge där jag slår läger i en "gryta" skyddad från vind om det nu skulle börja blåsa. Nackdelen är att man inte har något skydd mot myggen.
Gjorde en kortare sväng längs jokken för att få se miljön runt Sjnasjkasjávrre. Denna avkrok ligger på sidan av alla "farleder" och har nog inte många besökare. Sådana platser har en speciell dragning på mig.
På flera ställen flöt Moalkkomjåhkå fram över en botten av kalksten.
Sjnasjkasjávrre och Sjnasjkasjåhkå.
Runt tältplatsen fanns mängder med små kullar varav de högsta var närmare 10 meter höga. Satte mig på en av kullarna och njöt av solnedgången.
En fridfull kväll vid Sjnasjkasjåhkå. Myggen föredrog att hålla sig nere vid tältet.
Väntar ut solnedgången innan jag gör kväll.
Dag 6 - (8:e september)
Moln täckte himlen tidigt på morgonen, men de drog bort innan jag var klar för avfärden norrut. Jag vadade enkelt Sjnasjkasjåhkå – som nu hade mycket mindre vatten än för en månad sedan - och fortsatte norrut genom Hierggeskåhppe. I delar av Hierggeskåhppe fick man gå sicksack i 400 meter för att komma 100 meter framåt. Nästan som att gå i en labyrint.
Karta dag 6.
Trappstegsformationer i norra delen av Hierggeskåhppe.
Det blir en brant tröskel ner mot den reglerade sjön Reinoksvatnet (Hierggejávrre), men det går att ta sig ner under ordnade former. När vattenmagasinet är fullt är Sávtsasjávrre en del av Reinoksvatnet, men nu är det en fristående sjö. Jag gör i ordning lunch i lä av tröskeln eftersom det blåser friska vindar. Efter lunchen går jag upp i passet mellan Sávtsasj och Steinfjellet för att komma vidare till Ruonasvágge. Passet heter Hierggenjoasske på norska kartan. Njoasske översätts till ”bredare sänka i en berg- eller fjällrygg eller mellan två fjälltoppar”.
Sávtsasjávrre - vy mot norr.
Det är inte svårt att ta sig genom passet men det är 150 höjdmeter som ska klaras av. På nedvägen i Ruonasvágge var det några små tvärbranter jag måste gå runt. Ruonasvágge gör skäl för sitt namn ”den gröna dalen”. I södra delen får man gå lite sicksack men det blir enklare efter ett tag
Vy mot väster från Hierggenjoasske.
Berget Ruonas i södra Ruonasvágge.
Gihtsejåhkå rinner genom Ruonasvágge från söder mot norr och inledningsvis är den lätt att passera på stenar. Längre norrut bildar jokken flera små sjöar och där blir det längre mellan vadställena. I höjd med Muvrratjåhkkå hittar jag en plan gräsplätt bland alla klippor nära jokken och sätter upp tältet. Solen försvinner redan vid 4-tiden bakom ett berg.
Namngivningen av vattendraget som rinner genom Ruonasvágge är inte helt klar för mig. På den norska fjällkartan står det Gihtsejåhkå i den södra och mellersta delen av dalen. När man kommer till Tjudehårro i norra Ruonasvágge så har namnet bytts till Rávggajåhkå. Norges vassdrags- og energidirektorat (NVE) har en karta över alla vattendrag, och där har man namnet Draugelva på hela jokken. Möjligen är det en "förnorskning" av det samiska namnet Rávggajåhkå?
På väg norrut genom Ruonasvágge.