Norr om Blåmannsisen
Dag 6 - (9:e augusti)
Passerar Bálgestjårro, Furusteinsfjellet samt glaciärerna Rágojiegŋa och Duolbbagjiegŋa.
Molnen hänger fortfarande tunga men det är i alla fall uppehåll. Regnet återkommer mot eftermiddagen vilket får mig att avstå från att utforska området mer ingående. Fortsätter istället mot Boadnjásjroahtte.
Karta dag 6.
Uppbrott från lägret väster om sjö 830.
Går genom passet mellan Viejkegtjårro och Bálgestjårro och följer sedan Bálgestjårros västra sida. Terrängen är lättvandrad men med hinder som trappstegsformationer och småstup som man man måste gå omvägar förbi.
Bálgestjårros västra sida. Litlrago t.v. och Rágotjåhkkå t.h. - däremellan toppen 1165.
Sjö 789 väster om Bálgestjårro.
Går ut på en udde i sjö 840 norr om Bálgestjårro och äter lunch. Området är ödsligt och ackompanjerat av gråvädret blir stämningen nästan dyster. Såg i alla fall ut att finnas tältplatser på östra sidan av sjön. Fortsätter uppför västra sidan av Furusteinsfjellet. Får syn på rösena som markerar Linnéruta men forstätter norrut där en lång ändmorän breder ut sig. Den visar Rágojiegŋas största utbredning och ligger cirka 800 meter söder om glaciärens nuvarande front.
Tillbakablick mot sjö 840 och Bálgestjårro i söder.
Ändmorän på södra sidan av Rágojiegŋa.
Passerar ändmoränen och får gå 800 meter till genom ett ödsligt stenlandskap, som nyligen var täckt av Rágojiegŋa, innan jag kommer fram till det som återstår av den snabbt smältande glaciären. I de partier som varit isfria något decennium kan man upptäcka sporadisk och oansenlig växtlighet, men närmast isen är det fullständigt sterilt.
Inte mycket återstår av Rágojiegŋa.
En del av Rágojiegŋas is.
Fortsätter mot sydväst för att ansluta till Linnéruta längre fram. När jag hittar den sporadiskt rösade leden börjar det duggregna och jag överger tanken på att stanna i området en dag till. I stället åker skalplaggen på. År 2021 fick man gå 3½ km längs den kuperade Linnéruta från Rágojiegŋa innan man kom fram till Duolbbagjiegŋa (Flatkjølen). Så sent som för drygt 100 år sedan satt dessa båda glaciärer ihop och bildade en enda stor glaciär. Linné vandrade över den under sin Lapplandsresa år 1732. När jag får syn på Duolbbagjiegŋa får jag nästan en chock då det bara återstår smulor av glaciären. Jag passerade här första gången 18 år tidigare och då var glaciären mycket större. För 11 år sedan hade den blivit mindre men nådde fortfarande ner till sjö 893. Det som är kvar kommer att försvinna helt inom tre år.
Goadásjoajvve, sjö 893 och det som är kvar av Duolbbajiegŋa (Flatkølen).
Goadásjoajvve och Duolbbajiegŋa som de såg ut 1:a juli år 2003.
Området har mycket få lämpliga tältplatser då det mesta är urberg och det fåtal som finns var blöta av regn. Fortsätter därför längs Linnéruta mot Boadnjásjroahtte där det finns lite sand och jord att sätta ner tältpinnarna i. Får dock jobba mig upp 110 höjdmeter över Goadásjoajvves norra utlöpare och ta mig ner 140 höjdmeter till Boadnjásjroahtte innan tältet kan sättas upp bredvid en jokk med friskt vatten från permanenta snölegor som fram till nyligen utgjorde glaciären Skråisen.
Linnéruta fortsätter uppför nordligaste delen av Goadásjoajvve. Nästa röse har markerats.
På väg ner mot Boadnjásjroahtte i duggregn.