Norr om Blåmannsisen
Dag 5 - (8:e augusti)
Gör först en morgontur upp på Messingtoppen på knappt 5 km för att sedan packa ihop tältet och vandra vidare norrut förbi Jågŋåtjårro och Boajmásj. Bra väder på förmiddagen men när jag kommer till Rr 240D börjar det duggregna.
Följer den nordöstra sluttningen upp till toppen 1217 strax norr om högsta toppen 1270 på Messingtoppen. Det är i stort sett bara urberget man går på vilket gör det lätt att komma upp, frånsett stigningen.
GPS-spår dag 5.
På väg upp till Messingtoppen - vy mot SO med Nuortta Sávllo i mitten i bakgrunden.
Från 1217 går jag mot västra sidan av Messingtoppen där jag hittar en fin utkikspunkt cirka 1240 m ö.h. Det är fascinerande att se glaciärtungan Rundvassbreen dämma upp den västligaste av Messingmalmvatnan. När vattnet vart eller vartannat år stigit till en viss nivå lyfts glaciärtungan tillräckligt mycket för att vattnet ska kunna smita iväg under glaciären och vidare ner till Sisovatnet. Fenomenet kallas jökellopp och det lämnar västra Messingmalmvatnan nästan helt dränerad. På bilden nedan t.h. verkar vattennivån ha återhämtat sig till 50 %.
Norra sidan av Messingtoppen (1270) fotograferad från toppen 1217.
Blåmannsisen med Rundvassbreen vid västra Messingmalmvatnan.
Även vyn mot 1462 och den mellersta av Messingmalmvatnan får mig att sitta trollbunden av det fortfarande orörda landskapet. Mellersta och västra Messingmalmvatnan var samma sjö fram till dess jökelloppen startade år 2001. Dessförinnan hade sjön sitt utlopp mot östra Messingmalmvatnan vilket gynnade svensk elproduktion då vattnet hamnade i Luleälven.
Valde att gå tillbaka en annan väg för att få en bättre uppfattning om landskapets utformning. Packar sedan ihop mina pinaler och äter en lätt lunch bestående av nötter, näringsdryck, fröknäcke och en "protein bar". Fortsätter norrut på ett flackt steppliknande område öster om Kvitvatnet delvis bevuxet med gräs och låga örter.
1462 och den mellersta sjön i Messingmalmvatnan
Märkliga färger på landskapet mellan Jågŋåtjårro och norra Kvitvatnet.
Det blåser friskt vilket kan betyda att ett väderomslag är på gång. Passerar sjö 1041 på Jågŋåtjårros norra sida. Den är grund och har på sin östra sida många små sandbankar bevuxna med gräs. Härifrån vill jag egentligen gå norrut mot Øvre Veiskivatnet som ligger 200 meter lägre, men det är en brant emellan som jag tvingas följa ett par km innan det går att ta sig ner.
Sjö 1041 väster om Jågŋåtjårro. Panorama mot SV.
Øvre Veiskivatnet (Bajep Viejkegjávrre). Vy mot NV med Ráhkotjåhkkå i bakgrunden.
Tunga moln drar nu snabbt in och när jag arbetat mig upp till riksröse 240D på Boajmásj börjar det duggregna. I den friska vinden är det som att bli sprutlackerad - på med skalplaggen! Ännu en gång hade jag tänkt "stjäla" en av Hans Petterssons tältplatser, nu på östra sidan av sjö 830, men där var det för blött av regnet. På västra sidan av sjön hittar jag en plats som sluttar svagt så att regnet kan rinna av och där är det mindre blött och dessutom lite lä för vinden. Får gå 100 meter till en rännil vid en snöfläck för att hämta vatten vilket inte är optimalt när det regnar.
På väg ner mot Øvre Veiskivatnet till höger. Till vänster Viejkegjávrre.
Riksröse 240D på Boajmásj med Viejkegjávrre i bakgrunden.