Norr om Sulitjelma
Dag 5 - (30:e juli)
Enligt min planering ska jag i dag ta mig till Svarthammaren och Stáddátjåhkkå för att bland annat försöka få fina bilder på sjöarna runt bergen. Människan spår men Gud rår, brukar det heta. Går uppe på höjdryggen som leder mot toppen 1227 eftersom utsikten mot den tre- till fyrahundra meter lägre liggande Bajep Sårjåsjávrre där är magnifik. Utsikten mot (Vuolep) Sårjåsjávrre är inte dålig den heller.
Karta dag 5. +340 meter, -490 meter.
Hela Bajep Sårjåsjávrre. syns i bilden.
Redan tidigt på dagen börjar molnen gå lägre och de högsta topparna skyms. Det hade inte lönat sig att gå upp på Sårjåstjåhkkå i dag. Från 1227 fortsätter jag österut i riktning mot bron över vattendraget som kommer från glaciärerna runt Sårjåstjåhkkå och Sluskhatten. Från bergssluttningen ser jag ett par vandrare vada jokken nära inloppet i sjön och undrar varför de inte tar bron. Att ta bron blir en liten omväg men går säkert lika fort då man slipper snöra av sig kängorna. Fick gå runt snölegorna i sluttningen då de var för branta och isiga.
Molnen döljer Sårjåstjåhkkås topp. Den lilla sjön 1153 i förgrunden.
(Vuolep) Sårjåsjávrre - vy mot nordöst.
Framme vid bron förstår jag varför man valde att vada. Bron var trasig och oanvändbar. Räcket hade snurrat runt bräderna man skulle gå på och "stativen" som stagade bron var trasiga och lutade åt olika håll. Gissar på att en ispropp under vårfloden nått ända upp till bron. Inte ens en våghals skulle komma på tanken att ta sig över då bron skulle kunna komma i svängning och räcke saknades. Av de två broar jag sett på Nordkalottleden var en halvtrasig och en oanvändbar.
I år var det så pass mycket vatten i jokken att den sannolikt bara gick att vada vid inloppet i Sårjåsjávrre. Eftersom jag tidigare år vadat vattendraget högre upp hade jag räknat med att kunna gör det även i år. Hoppar därför över utflykten till Stáddátjåhkkå eftersom det blir för tidskrävande att vada jokken två gånger nere vid Sårjåsjávrre. Går i stället till morgondagens planerade tältplats nordöst om Sårjåstjåhkkå i hopp om att vädret då är gynnsamt för en topptur.
Bron över vattendraget väster om Svarthammaren var trasig och oanvändbar.
Vattendraget går att vada vid inloppet i Sårjåsjávrre.
Hittar en acceptabel tältplats nära jokken som rinner längs Sårjåstjåhkkås norra sida. Tältade på mossa så jag fick förstärka tältpinnarna med stenar.
Tältplats dag 5 med Svenska Stortoppen, Dama och Sluskhatten i bakgrunden. Suliskongen dold av moln.
Ger mig ut på en kvällstur och får börja med att vada jokken från Sårjåstjåhkkås norra sida. Målet är glaciären vid Kokedaltinden (Duolldagåptjåhkkå) som ligger omgiven av Sluskhatten (1691), Knekten (1711), Stortoppen (1822), Kokedeltinden och Sårjåstjåhkkå (1690). Glaciären bidrar med det mesta av vattnet i jokken med den trasiga bron.
Traskar iväg i riktning mot Sluskhatten.
Kokedalstinden mitt i bild. Glaciären har krympt avsevärt sedan jag var här sist år 2005.
Området närmast isen är översållat med stenar av alla storlekar som tills nyligen satt infrusna i isen eller legat på den innan den smälte bort. På äldre norska kartor finns en led som kommer från Sverige (troligen Kvikkjokk) och går vidare över Kokedalsglaciären ner till Sulitjelma.
Vädret har nu gråat igen helt och jag hinner nästan tillbaka innan duggregnet sätter igång på allvar.
För inte alltför länge sedan täckte glaciären det här området. Nu återstår bara stenarna som fanns på och i isen.
Vattnet i glaciärsjön rinner ner till sjö 1024 nedanför Sluskhatten.