Norr om Sulitjelma
Dag 6 - (31:a juli)
Molnen går lågt hela förmiddagen och det duggar till och från. I hopp om bättre väder ligger jag kvar. Mitt på dagen infinner sig det tröstlösa ljudet av ett långvarigt duggregn mot tältduken, något jag inte har tålamod att vänta ut då det kan ta dagar. Påbörjar återfärden mot Sulitjelma vid ett-tiden. Försöker ta någon bild vid de korta uppehållen i regnandet. Ett bibelcitat poppar upp i huvudet - "Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus". Men det kommer inget ljus, bara mer dimmoln. Då det känns futtigt att be högre makter att få slippa lite duggregn låter jag mig nöjas med vad som bjuds, och gråheten kan ju faktiskt ha sin charm.
Går genom dalen på norra sidan av Sårjåstjåhkkå för att så småningom ansluta till Nordkalottleden. Rakt nedanför glaciären sträcker sig ett område med ändmorän tvärs över dalen. Eftersom det saknas växtlighet på moränen betyder det att grushögarna bökats upp relativt nyligen - gissningsvis de senaste 100 åren - och att glaciären på norra sidan av Sårjåstjåhkkå då varit mycket större.
Efter att ha passerat sjö 1008 svänger dalen av mot väster där det blir uppför mot passet jag tältade i dag 4. Väljer en annan mindre brant väg ner mot Nordkalottleden som ansluter längre söderut. Många stenar ligger lösa huller om buller vilket skvallrar om att glaciären på Sårjåstjåhkkås västra sida nyligen dragit sig tillbaka från området.
Nere vid Nordkalottleden blir det enklare att ta sig fram och uppmärksamheten vänder sig i stället innåt. Musik dyker upp i huvudet vars rytm passar gångtakten - allt från "Röda stugor tåga vi förbi, glatt kring nejden hörs vår melodi" till de mer vemodstyngda tonerna i "Visa från Utanmyra".
Bestämmer mig för att slå läger vid norra sidan av Storelvvatnan på samma plats som dag 1, för att komma pigg till bilen i morgon förmiddag. Med lite tur kan vädret ha blivit bättre.
Dag 7 - (1:a augusti)
Regnet har under natten blivit ihärdigare och jag får packa ner tältet i regn. Även kameraväskan åker ner i ryggsäcken, så den här dagen blir det inga bilder förrän jag är tillbaka i Sulitjelma. Då det inte finns annat att göra än att gå avverkar jag de återstående 11 kilometrarna snabbt och är nere i byn redan vid 11-tiden. Lämpligt nog har det nu blivit ett uppehåll i regnandet. Byter till torra kläder och åker till min syster i Umeå där jag inväntar bättre väder i ett par dagar.
Redan den 4:e augusti är jag tillbaka i Norge för att göra en vandring norr om Blåmannsisen.