Norr om Sulitjelma
Dag 1 - (26:e juli)
Den här vandringen håller sig inom ett område norr om samhället Sulitjelma som inte är större en 13 km x 16 km, men blir ändå 88 km lång med i snitt 550 meters stigning per dag. Större delen går över kuperad och oledad terräng som kräver kondition och fjällvana. Kortare sträckor som är svårframkomliga nämns i texten. Området är markerat med en röd rektangel i nedanstående bild. Man tar E6 till Fauske där man viker av mot Sulitjelma på väg 830.
Vid framkomsten till Sulitjelma svänger jag av mot kyrkan varifrån vägen upp mot Ny-Sulitjelma börjar. Den vägen var nu avspärrad p.g.a. ett ras så jag fick göra som många andra och försöka parkera nära kyrkan utan att stå i vägen för andra bilister. Byter om och ger mig iväg vid tretiden.
Min planering blir nu förskjuten då jag måste börja fotvandringen 5 km från Ny-Sulitjelma och lägga krafter på 430 meter oplanerad stigning. Dessutom är det en strålande varm sommardag och mina svarta vandringsbyxor är inte till någon hjälp när det gäller avkylning av benmuskulatur i konstant uppförsbacke. Passerar ett äldre par iförda shorts och kortärmade skjortor - en lämpligare klädsel än min. Det går trots allt rätt bra och jag får njuta av utsikten betydligt mer än om jag tagit bilen.
Karta dag 1. Vandring 11 km. +800 meter, -110 meter.
Raset vid början av vägen till Ny-Sulitjelma.
Vy mot Langvatnet på vars norra sida (skymd) samhället Sulitjelma ligger. Vy från vägen mot Ny-Sulitjelma.
Norr om Ny-Sulitjelma byter vägen namn till Tverrfjellveien och man har ytterligare 250 höjdmeter och 2½ km att gå innan man når Nordkalottleden. Visserligen börjar Nordkalottleden vid Ny-Sulitjelma men den första delen är brant och smal med en hel del hög växtlighet så jag valde vägen. När den högre upp svänger av mot dammen vid Storelvvatnans utlopp klev jag på Nordkalottleden och följde norska Turistföreningens rödmarkerade rösen. Sårjåstjåhkkå och Stortoppen reser sig över alla andra berg.
Ny-Sulitjelma fjellstue.
Vy mot Sårjåstjåhkkå från Nordkalottleden 4 km SV om berget.
Det största tillflödet till Storelvvatnan, som kommer från glaciären mellan Kokedaltinden och Stortoppen, måste vadas. Ett lätt vad, men iskallt. Klockan har redan passerat 7 när jag kommer till en spegelblank Storelvvatnan och jag börjar spana efter tältplatser.
Dags att vada.
Östra sidan av Storelvvatnan.
Fortsätter en bit upp i sluttningen norr om sjön där jag viker av från leden ett par hundra meter och hittar en torr gräsplätt vid en jokk med friskt vatten. Underligt nog är det myggfritt vilket bidrar till en underbar kväll.
Tältplats med utsikt mot Storelvvatnan.
Dag 2 - (27:e juli)
Det strålande vädret håller i sig. Fortsätter på den starkt kuperade Nordkalottleden som direkt bjuder på 180 meters stigning. Man belönas med en allt vidare utsikt mot Storelvvatnan och Stortoppen och från krönet ser man Bajep Sårjåsjávrásj blanka spegel vars tillflöde från öster kunde passeras på stenar.
Karta dag 2. Vandring 10,5 km. +600 meter, -320 meter.
Storelvvatnan med Stortoppen längst till vänster.
Efter Bajep Sårjåsjávrásj kommer en ny lång uppförsbacke. Frånsett stigningen är leden lättvandrad. De högre partierna saknar växtlighet så när som på några grässtrån här och där.
Bajep Sårjåsjávrásj 954 m ö.h. Vy mot väster.
Nordkalottleden. Snart bär det utför mot Bajep Sårjåsjávrre.
Leden bär strax utför en längre sträcka med många snölegor där stigen försvinner och man får spana efter nästa röse. Östra sidan av sjö 859 är ett stort delta med många mindre fåror som jag lyckades ta mig över utan att behöva vada. Utloppet från 859 är det största tillflödet till Bajep Sårjåsjávrre och det är för djupt för att vada så en bro har satts upp. Bara ett respektive två trappsteg finns kvar på vardera sida om bron vilket gör det bökigt att ta sig upp till och ner från bron med ryggsäck.
Närmar mig sjö 859 strax söder om Bajep Sårjåsjávrre. Ålmåjtjåhkkå i bakgrunden.
Bron över jokken som mynnar längst söderut i Bajep Sårjåsjávrre
När jag når södra sidan av Bajep Sårjåsjávrre (Övre Sårjåsjávrre) viker jag av från leden och fortsätter mot väster. Leden går på sjöns östra sida där man direkt träffar på Sorjushytta. För att ta sig in där behöver man ha beställt övernattning hos NTF. Huvudbyggnaden blåstes sönder av stormen Narve i januari 2006, men den ersattes 2007 av en ny starkare byggnad med två soverum á 4 sängplatser.
Södra sidan av Bajep Sårjåsjávrre med Sorjushytte till höger. Passet över till Skagmadalen som jag skulle följa börjar vid jokken på andra sidan sjön.
Västra sidan av Bajep Sårjåsjávrre består av en labyrint av vindpinade halvöar där växtligheten haft det svårt att slå rot. Stannar och äter lunch vid en liten jokk. Tar mig sedan till vattendraget på sjöns norra sida som kommer från sjöarna 1098 och 1162. Följer jokken förbi 1098 och fortsätter till passpunkten - 220 meters stigning.
På väg upp genom passet till Skagmadalen. Mot söder ligger Sårjåstjåhkkå och Bajep Sårjåsjávrre.
Sjö 1098 högst upp i passet mot Skagmadalen. Snödrivan är markerad som en glaciär på kartan.
Tätade rätt högt upp (1100 m ö.h.) på östra sidan av Skagmadalen. Ägnade lite tid åt att plocka sten ur marken innan jag kunde sätta upp tältet. Fördelen var att jag bara hade ett 40-tal höjdmeter upp till höjdryggen jag skulle följa mot Ålmåjtjåhkkå.
Då planeringen rubbats av den stängda vägen blev dagens etapp endast 11 km och jag var faktiskt beredd att göra en kvällstur upp till Ålmåjtjåhkkå, men ett värmeåskväder drar in och mullrar och blixtrar rätt länge utan att det kommer något regn. Skjuter för säkerhets skull upp toppturen till morgondagen. Under mitt förra besök till Ålmåjtjåhkkå år 2005 drog ett åskväder in från Sulitelma då jag bara hade 40 höjdmeter kvar till toppen av och jag tvingades vända innan toppen var nådd.
Skagmadalen är en mycket karg, ödslig och sällan besökt plats, men stämningen lättas upp av det fina vädret. Dalen täcks till största delen av Blåmannsisvatnet.
Tältplatsen högt upp på östra sidan av Skagmadalen.
Vy från tältet mot Skagmadalen kl. 23:15.