Stockholmsgata
Stockholmsgata är ett naturreservat som ligger både i Ångermanland (Örnsköldsviks kommun) samt Lappland (Åsele kommun). Länsstyrelsens sammanfattning:
Stockholmsgata är en storslagen kanjonbildning, 50 meter djup och 1,5 kilometer lång. Den bildades för 9 400 år sedan, då en mäktig isälv störtade ner i dalgången och gröpte ur urberget. Troligen skedde detta till följd av en jordbävning. Kanjonens lodräta väggarna är som mest 40 meter höga.
Naturreservatet tros ha fått sitt namn av att kanjonen påminner om de trånga gränderna i Gamla stan i Stockholm. Naturen här har dock ingenting med Stockholm att göra då natur och landskap här ej påverkats av människan, annat än att en markerad stig går genom reservatet och att en liten raststuga uppförts.
Karta över Stockholmsgata med bokstavsmarkeringar för vilka objekt som visas i bilderna (A till N).
Uvtjärnen (A).
Om man besöker Stockholmsgata från södra entrén kommer man strax till den trollska Uvtjärnen med sitt mörka och humusmättade vatten. Isälven passerade här men numera motsvarar flödet en mindre bäck. Lite längre norrut finns en namnlös mindre tjärn i färd med att växa igen. Strax därefter kan man följa kanjonens botten en bit innan trappor hjälper besökaren att ta sig upp på kanjonens norra sida.
En namnlös skogstjärn - skogens öga brukade mina fastrar säga (B).
Nere i kanjonen kan det ligga is kvar långt in på sommaren (C).
Här kan man göra en kort avstickare upp till den 5,3 m breda och 4 m djupa jättegrytan som bildats under inlandsisens slutskede av allt smältvatten. Dras man med överskottsenergi kan man lämna leden och gå upp på det namnlösa berget 513 som är reservatets högsta punkt. Därifrån har man fin utsikt åt alla vädersträck utom norr där det ännu högre Storberget ligger.
Vy mot skogarna (och vindkraftverken) i söder från reservatets högsta berg, 513 m ö.h. (D).
Vy innifrån den 5,3 meter breda jättegrytan (E).
Vid jättegrytan ser man även den branta klippvägg där kanjonen börjar. Följer man stigen till klippans topp får man en dramatisk vy ner i kanjonen.
Kanjonen börjar vid en lodrät bergvägg (F).
Vy mot kanjonen från toppen av berget på förra bilden (F).
Norr om klippväggen börjar Högremmen som är en 14½ km lång ås som bildades av samma isälv som skapade kanjonen. Uppe på åsen går en led norrut fram till en avverkningsväg som leder till Lakasjö och vidare till Häggsjömon och Björnavägen. Vill man inte fortsätta norrut kan man följa stigen mot entré Västerbotten och utnyttja grillplatsen vid den namnlösa tjärnen där.
Namnlös tjärn vid entré Västerbotten (G).
Leden fortsätter norrut uppe på Högremmen (H).
Vid ett av mina besök följde jag stigen norrut på Högremmen och rundade Märraberget genom att följa avverkningsvägen och gå genom passet (L) söder om berget. Inget att rekommendera då passet var fullt av staplade mossbeklädda klippblock där man mycket lätt kunde trampa fel och skada sig. Jag kom ner från passet vid sydöstra sidan av Holmtjärnen och kunde se Högremmen slingra sig fram på motsatta sidan.
Holmtjärnen från södra sidan (I).
Längst norrut i reservatet ligger Gröntjärnarna i en sänka som troligtvis är en dödisgrop. 200 meter åt söder ligger en till dödisgrop men den är torrlagd. Skogen inom reservatet är skyddad, med undantag för åsområdet norr om Holmtjärn där reservatsföreskrifterna tillåter skogsbruk. Skogen avverkades på 1960-talet och därför omges dödisgroparna av något som påminner om en skogsplantering i stället för äldre naturskog.
Gröntjärnarna (J).
Dödisgrop söder om Gröntjärnarna(K).
Vid entré Västernorrland kan besökaren hämta vatten i Kalvbäcken dit en drygt 100 meter lång stig går från parkeringen. Intill Uvtjärnen står en liten stuga som konstnären Folke Ricklund använt som ateljé. Stugan är olåst och har 2 bäddar för besökare som vill sova över.
Dricksvatten fås från Kalvbäcken drygt 100 meter söder om parkeringen (M).
Folke Ricklunds raststuga (N).
Miljöbilder
Järpe.
Ekorre med svamp. Svampen får sina sporer spridda och ekorren får mat - naturens skogsbruk.
Talltita letar skadeinsekter - naturens skogsbruk.
Tornfalken trivdes vid kanjonen.
Lingon.
Södra delen av kanjonen.