Rismyrberget
Rismyrberget ligger 1 km innan man kommer till reservatet Stockholmsgata. Det är inte skyltat men vid sidan av vägen finns en informationstavla delvis gömd av träd och där kan man parkera en bil. Det finns inga stigar och terrängen är ibland vansklig att ta sig fram i, men det går bra om man är försiktig. Att vara två är nog att föredra. Jag blev positivt överraskad av detta lilla reservat.
Reservatet omfattar det 425 meter höga Rismyrberget. På topplatån finns äldre grov barrskog som påverkats av upprepade skogsbränder. Några tallar är 300 år gamla. Genom reservatet flyter Rismyrbäcken som är en fin orörd skogsbäck.
Bilderna togs under ett besök den 13:e september 2019 med start vid parkeringen. Jag följde en avverkningsväg något hundratal meter och passerade en fin myr som sträcker sig hela vägen upp till Stockholmsgata. När terrängen blev mindre vild vek jag av från vägen och tog mig enkelt över Rismyrbäcken.
Karta över Rismyrberget med min färdväg i rött.
Myren mellan Rismyrberget och Stockholmsgata.
Följde bäcken ett kort stycke och fascinerades av miljöerna runt den. Svårframkomligt med stora stenar och omkullfallna träd, men med en varierad undervegetation vid ett muntert vattendrag som format sitt eget lopp förbi stenar och block.
Den lugna Rismyrbäcken.
Samarbetet mellan växter och svampar är viktigt för att skogen ska må bra.
Den muntra Rismyrbäcken.
Den trollska Rismyrbäcken.
Viker av från bäcken och går mot Rismyrbergets nordvästra sida som är mindre brant än den sydvästra, men ändå tillräckligt brant för att vara ansträngande när man bär en tung kameraryggsäck. På granarna finns det gott om hänglavar, främst garnlav, vilket ökar känslan av urskog. Här finns även spår av äldre skogsbränder i form av brandstubbar.
Svårframkomlig men inspirerande natur.
Rismyrbergets nordvästra sida.
Hänglavsklädda granar.
Brandstubbe.
Strax öster om Rismyrbergets topp låg många vindfällen och det blev flera omvägar för att kunna ta sig fram. Fortsatte längs höjdryggen till dess det blev mindre brant och jag kunde ta mig ner från berget.
Norrlandslav på gammal låga.
Många vindfällen på bergets topp.
Nere vid reservatsgränsen träffade jag på den lugnt flytande Kalvbäcken en bit nedströms där den förenat sig med Rismyrbäcken. Längre ner har bävrar byggt dammar vilket skapat en gransumpskog med många döda träd. Fortsätter i riktning mot bilvägen och passerar stora fält av rundslipade stenar som forslats med den isälv som bildade kanjonen i naturreservatet Stockholmsgata.
Fjällig taggsvamp är ätlig men angrips sällan av larver och sniglar.
Stenfält vid reservatets västra gräns.
Följer vägen tillbaka till bilen då en tillfällig mättnad på svårforcerad terräng infunnit sig. Trots det kommer jag att återvända då Rismyrberget är ett litet stycke riktig vildmark.